Juppjupp, nu är alltså dags igen. Nya blåmärken och ännu lite mer träningsvärk. Dumma uppvärming som alltid ska döda mig. (Blir dock lättare, men det struntar vi i för nu ska ni tycka synd om mig.) Det är alltid lika skönt att få ta sig dit och träffa världens bästa Lina, för hon är verkligen bäst. Att bara stå där och lära sig hur man ska dansa snyggt bredvid den person som man alltid är så äckligt ful med är underbart roligt.

Nu ska jag springa ut med voffarna och bege mig ut i kylan!
Fett värt. Min hund är dessutom söt. Nu vet ni.