Jag och Lina älskar mänskliga statyer. Det är sant.
Vi blev så glada när vi såg honom, vi va tvugna att ta en bild (a)
Han blev typ... galen. Sträckte fram handen och tryckte ner Lina mot marken medan han rufsade om hennes hår. Lina blev rädd och sprang mot mig, jag tog henne i handen och vi sprang skrattandes fram till Josef som tog en fager bild av vårat härliga asgarv. Vi skrattar fint. nej.
Där ser ni ju lite av min pojklugg. Titta inte. Snälla. Bespara er smärtan.
Kommentarer
Postat av: LINA
Asså.... Vi är föööör fula!
Trackback