Lite sånt där, ni vet
Ett snedsteg och bomberna föll
Nu sitter jag här, där vi alltid satt, och saknar din famn
Saknar känslan bakom blottade tänder och viljan att visa mer
Händer runt mina höfter på den där ensamma vägen
Vägen hem till mig, vägen hem till dig
Vardag är att sitta i mitt fönster och hoppas på steg
Låta blicken söka efter svingande svärd och ett leende
Jag saknar så att bli räddad ifrån en påhittad värld
Hitta mig och stanna den här gången
Jag borde egentligen hålla min stora mun stängd
Sluta lova sol och förbanna molnen
Jag kommer ändå klippa flätan
jag låter alltid min prins falla till marken
Kommentarer
Postat av: cao
grymt vacker bild.
älskar de två sista raderna.
<3
Trackback
