Djuret är dålig på att agera så som människan vill
De patetiska små är dock duktiga på att vara som de är
Allt eftersom att det är så det är, så himla simpelt

Inga böcker, endast sunt förnuft och en obotlig sjukdom
Det jag har är två ben, fantasi och ett hjärta som slår
Det jag vill ha är narkotika

När solen gjort sin vandring och värmen inte ligger bredvid skriker axlarna efter ett ryck
Istället gräver vi ner oss i påhittat trams som egentligen är viljan att fylla behov

Vi lever i en värld av speglar
Omringade av ett odödligt eko som tränger in vart du än gömmer dig
Göm dig bakom formler som dna, skyll på uppfostran eller moder natur
Oavsett vad spottar du dag och natt ur samma mun

Och ibland så vill jag plåga dig för att du står nära och håller mina händer
varför göra så när du ändå låter mig dansa själv ?

Min spegel är dränkt i saliv, solens strålar och mörkret bakom månen
Jag kan inte sluta spotta, inte heller sluta lura mig själv
Jag måste till slut inse att mina ord ska säga mig något
Du är precis som mig

Endast två ben, fantasi och ett hjärta som slår
Otäcka människa